Recept
Under sin tid som gästredaktör för KAKA delar Historielabbet metoder och spaningar för att utmana normer och inspirera till förändring.
Under 1900-talet förändrades synen på utställningar radikalt! Låt oss berätta om några utställningar som gick i bräschen för att göra konsten mer tillgänglig för publiken!
Surrealistiska och dadaistiska utställningar (1920–40-tal) – Experimenterade med hur konst presenterades och uppfattades.
Museum of Modern Art (MoMA) i New York var pionjärer i att inkludera pedagogiska avdelningar, redan från 1937.
På 1970-talet växte en kritisk museipedagogik fram. Vem som får berätta konsthistorien och hur utställningar kan bli mer inkluderande? Detta ledde till:
Pedagogiska och Interaktiva utställningar – Besökare uppmuntrades att delta aktivt genom workshops, frågeställningar och fysiska upplevelser. Carlo Derkert (1915–1994) hade stor betydelse för utvecklingen av konstpedagogiken i Sverige. Han ville göra konsten tillgänglig och begriplig för en bred publik, särskilt för barn och unga.
Feministiska och postkoloniala perspektiv – Utställningar började lyfta fram kvinnliga konstnärer och konst från icke-västerländska traditioner.
Exempel på utställningar från denna tid: "Women Artists: 1550–1950" Brooklyn Museum of Art, 1976 och The Spiral Group ‘First Group Showing: Works in Black and White’, 1965.
Idag är konstutställningar mer pedagogiska, inkluderande och tillgängliga än någonsin. Dagens utmaning? Att fortsätta göra konsten tillgänglig för alla – och låta fler röster forma berättelsen!
Historielabbets mål: inkluderande konsthistoria och kanonkritik
Historielabbet är en plattform som strävar efter att dekonstruera och bredda det konsthistoriska narrativet. Det gör vi genom inkluderande historieskrivning. Med det menar vi en mer demokratisk sådan, som rymmer en mångfald av röster och perspektiv. Men istället för att enbart komplettera kanon med så kallade ”glömda”, det vill säga mindre kända och marginaliserade konstnärer, försöker vi alltid problematisera de strukturer som format själva idén om konstnärligt värde, kanon och historieskrivning. Vi reflekterar över hur konstbegreppet, dess institutioner och förmedlingspraktiker har exkluderat vissa och gynnat andra. Genom att analysera hur konsthistorien har skrivits vill vi öppna upp för ett mer kritiskt förhållningssätt!
Läs mer vad vi gör här