Gisela Fleischer, 2007

Som jag ser det måste museipedagogens roll som länk mellan museet och besökaren förstärkas. Vilken pedagogik man förespråkar kommer att påverka hur besökaren använder (eller inte använder) museet som en plats för upplevelse, intryck, kunskapsförmedlare eller bara tidsfördriv.

Museerna får inte vara rädda för kritik eller försöka styra så att alla ska uppfatta samma sak vid ett besök. Som jag ser det måste museet finna en fungerande balans i sin samhällsroll, en roll som går ut på att vårda kulturarvet, skapa nytt kulturarv för samtiden (samtidskonst, projekt Samdok etc.), berätta och sätta in kulturarvet i olika sammanhang och framför allt att bidra till att besökaren kritiskt reflekterar över sitt besök och egen roll i den antropologisk-historiska kontexten. Utmaningen ligger i att bemöta de förväntningar som eventuellt framkommer från besökare som väntat sig få svar på alla sina frågor.

Självklart måste man kunna få veta vad man är ute efter, men jag tror att pedagogens roll här är att ställa motfrågor för att få besökaren att själv komma fram till ett svar, istället för att servera en lösning omedelbart och därför komma bort från möjligheten till kritiskt tänkande. Jag pratar här inte bara om guidade visningar utan även om utställningsteknik, val av texter, bilder, all narrativitet runt om en utställning eller verksamhet, kort sagt allt som har med den förmedlande delen att göra.


Tillbaka